AuthorsDen.com   Join (Free!) | Login  

     Popular! Books, Stories, Articles, Poetry
   Services MarketPlace (Free to post!)
Where Authors and Readers come together!

SIGNED BOOKS    AUTHORS    eBOOKS new!     BOOKS    STORIES    ARTICLES    POETRY    BLOGS    NEWS    EVENTS    VIDEOS    GOLD    SUCCESS    TESTIMONIALS

Featured Authors:  Mark Seltman, iSu Williams, iElizabeth Parker, iRichard Turner, iByron Edgington, iJeff Ovall, iD.L. Carroll, i

  Home > Mainstream > Articles Popular: Books, Stories, Articles, Poetry     

Rosie Malek-Yonan

· Become a Fan
· Contact me
· Books
· Articles
· News
· Stories
· 9 Titles
· 1 Reviews
· Save to My Library
· Share with Friends!
·
Member Since: Jul, 2007

Rosie Malek-Yonan, click here to update your pages on AuthorsDen.




Featured Book
Chill Waters
by Joan Hovey

CHILL WATERS WHAT IF EVIL VISITED THE ONE PLACE WHERE YOU FEEL THE MOST SAFE? Following the breakup of her marriage, Rachael retreats to the old beachho..  
BookAds by Silver
Gold and Platinum Members


Featured Book
Life = Death
by Nikhil Parekh - Indian Poet

This book is a humble attempt to enlighten the readers with the equality of life and death--and to live in both of them to the most unparalleled fullest. Embracing only t..  
BookAds by Silver
Gold and Platinum Members





   Recent articles by
Rosie Malek-Yonan

SUNY Days for “The Crimson Field”
Rosie Malek-Yonan's Congressional Testimony
Turkish Hackers Facilitate Assyrian Book Sales
Another Priest Killed: the Assyrian Genocide Continues in Iraq
           >> View all

Genocide Unfolding: Death of a Catholic Assyrian Archbishop in Iraq
By Rosie Malek-Yonan   
Rated "G" by the Author.
Last edited: Thursday, June 10, 2010
Posted: Sunday, June 01, 2008

Share    Print   Save    Become a Fan


Rosie Malek-Yonan Guest Editorial

Genocide Unfolding: Death of a Catholic Assyrian Archbishop in Iraq
Rosie Malek-Yonan

Assyrian International News Agency
Guest Editorial
18 March 2008

 

Los Angeles (AINA) -- While leaving Mosul's Holy Spirit Cathedral on February 29, 2008, gunmen abducted Archbishop Paulos Faraj Rahho, killing his driver and two bodyguards (AINA 2-29-2008). Twelve days later, the kidnapped archbishop was found dead, buried in a shallow grave near Mosul (AINA 3-13-2008).

The widespread condemnation of last week's death of the 65 year-old Assyrian Archbishop of the Chaldean Catholic Church in Mosul, Iraq has been reverberating around the world. From Prince Hassan bin Talal of Jordan to Pope Benedict XVI, the expression of outrage has been heard. There's no shortage of statements issues by various Assyrian, Chaldean and Syriac groups, individuals and journalists. Various Christian groups around the globe have also been lending their voices in support of the Christians in Iraq. Stories of Archbishop Rahho's death streaming the news for the past two weeks, clearly attest to the fury.

Pope Benedict XVI issued an urgent request during his Sunday sermon this week to end the massacre in Iraq. Will an abstract plea of peace in Iraq bring about change? Will the Pope's cry of "enough to the violence in Iraq" stop the brutality? Or will the words of the pontiff quickly fade into oblivion by his next Sunday's Vatican sermon? The Pope has made similar pleas in the past that have gone unanswered.

Did the U.S. government show enough concern to quickly and actively look for Archbishop Rahho while he was fighting for his life in the hands of his captures? It was repeatedly reported that he suffered from a heart problem and was dependent upon medication for survival that he was deprived of by his kidnappers.

Clearly the outrage was not enough to prompt the U.S. government to take immediate action while the archbishop was held for ransom.

But what if it had been an American, European, or Israeli abducted for ransom? Would the world have reacted differently?

Alone and abandoned, Iraq's rapidly declining Assyrian Christian nation is left to fend for itself while besieged by daily terror. Unarmed and isolated, this small nation cannot fight the extreme terrorism that is targeting its people. Not even in retaliation do the minority Christians in Iraq strike back against their aggressors. These systematic violent attacks have now turned into a full-blown genocide against the Assyrians, the indigenous people of Iraq that includes the Chaldeans, Syriacs, and all the other various Christian denominations.

With millions of dollars vested in the Iraq War and with all its sophisticated war machinery, the U.S. has no handle on this conflict that has been erupting in the battlefields of Iraq since 2003. How then can an unarmed and unprotected small minority with no funding and no weaponry expect to survive under the same conditions?

After more than four years of deliberate attacks on the Christian population in Iraq, there seems to be a "momentary outrage" about the death of an archbishop. But time and time again, we have witnessed the emergence of a "momentary outrage" that falls short on impulsion. On October 11, 2006, Fr. Paulos Eskandar, a Syrian Orthodox priest was beheaded with his arms and legs hacked off. Surely that crime should have been enough to capture the world's attention and to bring about change in the treatment of the Christians in Iraq.

But how long will these cries of unjust against this latest offense last? Now that Archbishop Rahho has been laid to rest, will he, too, fade from memory like all the others before him? Or will the "momentary outrage" continue long and loud enough for the good citizens of the world to take on a more proactive role to save this nation from extinction? Will President Bush have the courage to take off his blinders or will he continue to stumble in the dark until his final day in office?

With every attack on the Christians in Iraq, I ask, "Have we reached the blistering point? Will this be the turning point for the Assyrians?" I usually find my answer when I see the stories rapidly fading.

Certainly the death of Archbishop Rahho is a great tragedy but by no means is it an isolated case and should not over shadow the systematic and targeted murder of countless other innocent Christians in Iraq.

In June of 2006, my American government, the same government that attacked Iraq, invited me to testify on Capitol Hill about the persecution of the Assyrians in Iraq since 2003. There was a promise of hope in the air. I witnessed the "momentary outrage" on the part of the members of the Congressional Committee of the 109th Congress I appeared before. My testimony even brought Representative Betty McCollum to tears.

The "momentary outrage" lasted long enough to prompt Congressman Christopher Smith to visit Iraq and meet with Assyrian Christians including Pascal Warda, a former minister in the Iraqi transitional government, and turned in my report to U.S. Officials in Iraq.

Believing to be a man of his word, I have since been holding Congressman Smith accountable for his promise to me when on the record he stated:

"I thank you for that very powerful testimony. I just want you to know that you point out no one's taking notice. The reason why we invited you and wanted you here was to try to begin to rectify that. To raise this issue with our own government and other coalition partners, especially the Iraqis. Your testimony will be used, I can assure you, to try and rectify things."

But even though the atrocities committed against Assyrian Christians were brought to the attention of Washington and my report went full circle when Congressman Smith returned it to the "scene" of the crime, it did not reduce the amount of violence perpetrated against Assyrians in Iraq. On the contrary, the brutality escalated into an unstoppable frenzy while the West continued to turn a blind eye. The promise of hope vanished.

From 2003 to 2008, 48 churches have been attacked, bombed, burned and destroyed. In January 2008, seven simultaneous attacks were made again on churches and monasteries. Assyrian children and clergy beheaded and dismembered. Assyrians kidnapped for ransom and murdered. Young Assyrian boys crucified. Women and young girls raped. Assyrian men and boys tortured. Infants burned. Assyrians intimidated and threatened. Land and property confiscated. Business destroyed. Forced migration in a large-scale exodus from Iraq that at one point escalated to 2,000 Assyrians each day. Muslims carrying out threats of Convert or Die. Forced Islamization by way of Assyrian Christians ordered to pay a jeziya, a tax levied on Christians, a practice that is entrenched in ancient Islamic practice. Despite all the crimes against the Assyrians in Iraq, this small nation has continued to remain peaceful, patient and tolerant witnessing its own demise through a modern day ethnic cleansing with the full knowledge of the U.S. and the Coalition Forces making them silent accomplices to these crimes.

Today's Assyrian Genocide in Iraq is reminiscent of the Assyrian Genocide of 1914-1918 in Ottoman Turkey and northwestern Iran where two-thirds of that nation were exterminated. Silent accomplices to those crimes were plentiful.

Since the liberation of Iraq, hundreds of thousands of Assyrians, who were once productive members of society in their homeland in Iraq, have become refugees, stranded and now abandoned in Syria, Lebanon and Jordan. They once owned businesses, homes, communities, schools, and churches. Now they live in absolute poverty, forsaken with no hope on the horizon as they face deportation from those respective countries.

Perhaps Congressman Donald Payne's June 30, 2006 comment on the record to me was more apropos when he stated, "The wheels of justice sometimes grind slowly." In the case of the Assyrians, the wheels of justice have stopped.

In June of 2007, a year after my Congressional Testimony, the U.S. Congress approved a $10 million aid through a Sub-Committee on State and Foreign Operations to assist the minorities in the Nineveh Plain in Northern Iraq, namely the Assyrian Christians. Compared to the destructions of lives brought upon the Assyrians in Iraq by the U.S. invasion, a $10 million aid is a band-aid solution to a much deeper, and far more serious problem.

The Leave or Die message regularly delivered to the Assyrians of Iraq by the Muslims is a daily reminder of the instability the U.S. has created for that Christian nation. Unless an immediate plan is put into action to establish an Assyrian administered region in Iraq, with a police force drawn from Assyrian towns and villages in the Nineveh Plains, this ancient civilization will without a doubt disappear.

The simple fact is that when the United States, a Christian country, attacked Iraq, it was seen as an attack on Islam. The Assyrian Christians of Iraq including all the various religious denominations have become a target of retribution against the western Christian invaders. The reluctance on the part of the U.S. to save the Christian minorities in Iraq may stem for the simple fact that the Muslim Iraqis will view this as the U.S. "helping one of its own." Could this be one of the reason the U.S. government chooses to not deal with this embarrassing disaster?

The Christians in Iraq did not start the war in Iraq. Today they are caught in the line of fire while the U.S. continues to evade the human tragedy of the genocide it is directly responsible for when President Bush first ordered the attack on Iraq.

The actions of the U.S. government are nothing less than irresponsible. Why should the Assyrians have to pay the price of this war with such heavy losses? These losses will never be recouped.

As an American citizen and as an Assyrian, I am outraged at the callousness of my government in addressing the predicament it has placed my Assyrian nation in. If the intention of the U.S. is to continue to act as though it does not notice this problem, then before washing its hands completely of the chaos it has created in the Middle-East firstly it must train and arm the Assyrian Christians fully so that they can combat and cope with the daily attacks. Secondly, it is imperative that the U.S. and Iraqi governments immediately deal with the Assyrian issue in the same manner as they did in dealing with the Kurds back in 1991, by establishing an "Assyrian Safe-Zone." With the help of the United Nations, the prosperity of this region can slowly begin, and perhaps finally the Assyrians will be able to once again become a thriving nation on their own, much like the Kurds.

Rosie Malek-Yonan is an Assyrian actor, director and author of The Crimson Field. She is an outspoken advocate of issues concerning Assyrians, in particular bringing attention to the Assyrian Genocide and the plight of today's Assyrians in Iraq since the U.S. lead invasion of Iraq in 2003. On June 30, 2006, she was invited to testify on Capitol Hill regarding the genocide and persecution of Assyrians in Iraq by Kurds and Islamists. She is on the Board of Advisors at Seyfo Center in Europe that exclusively deals with the Assyrian Genocide issue. She has acted opposite many of Hollywood's leading actors and has received rave reviews both as an actor and director. Most recently, she played the role of Nuru Il-Ebrahimi, opposite Reese Whitherspoon in New Line Cinema's "Rendition," directed by Oscar winning director Gavin Hood. To schedule an interview with Rosie Malek-Yonan, please send your request to Trip MIller at tripmiller.sbcglobal.net

© 2008 Rosie Malek-Yonan.  All Rights Reserved. Terms of Use.

Published: AINA (USA 18 March 2008) - Christians of Iraq (USA 18 March 2008) - Tebayan (Syria 19 March 2008) - ABC National Radio (Australia 19 March 2008) - Furkono (Iraq 20 March 2008)

French Publication: ArmenNews (France 23 March 2008)
Swedish Publication:  Hujada (Sweden 20 March 2008)

References:  Right Side News (19 March 2008) - The State of America (20 March 2008)


* * *
Swedish Publication:
Publicerad: 2008-03-20

USA är passiv i assyriernas fråga
Skriven av Rosie Malek-Yonan  & översatt av Emil Brikha


VÄRLDEN Los Angeles (AINA) – Medan han lämnade Mosuls heliga andes katedral på fredag den 29 februari 2008, tillfångatog beväpnade män ärkebiskopen Paulos Faraj Rahho, dödade hans chaufför och hans två livvakter (AINA 2-29-2008). Tolv dagar senare hittades den kidnappade ärkebiskopen död, nergrävd i närheten av Mosul (AINA 3-13-2008).

Det omfattande fördömandet av mordet på den 65 årige ärkebiskopen av den kaldeiska katolska kyrkan i Mosul Irak, har ekat runt hela världen. Från den jordanska prins Hassan bin Talal, till påve Benedict XVI har ilskan och förolämpningen gjort sig hörd. Det har inte varit någon brist på uttalanden gjorda av olika assyriska, kaldeiska och syrianska grupper, individer och journalister. Flera olika kristna grupper runt hela världen har också utryckt sin sympati och sitt stöd för det kristna folket i Irak. Olika berättelser om ärkebiskopen Rahhos död i media den senaste tiden har också bidragit till ilskan.

Påven Benedict XVI krävde i sin predikan förra veckan att massakrerna i Irak skulle upphöra. Kommer en abstrakt önskan om fred i Irak att förändra något? Kommer påvens vädjan om att ”få slut på våldet i Irak” att stoppa brutaliteten? Eller kommer orden snabbt eka ut i glömska tills hans predikan nästa söndag? Påven har vädjat tidigare utan att få något gensvar.

Visade USA’s regering tillräckligt mycket angelägenhet att snabbt och aktivt leta efter ärkebiskopen Rahho medan han kämpade för sitt liv i händerna på sina kidnappare? Tydligen var inte den uttalade vädjan och kraven tillräckligt starka för att få den amerikanska regeringen att omedelbart agera medan ärkebiskopen hölls mot en lösensumma. Men vad hade hänt om det var en amerikan, europé eller israel som hade kidnappats? Hade världen reagerat annorlunda då?

Ensamma och övergivna minskar den assyriska kristna nationens möjligheter att försvara sig mot daglig terror. Obeväpnade och isolerade kan inte det här folket slåss mot den extrema terrorismen som riktats mot dem. De systematiska våldsamma attackerna har förvandlats till ett fullskaligt folkmord mot assyrierna, det infödda folket av Irak som inkluderar kaldéer, syrianer och andra olika kristna benämningar.

Med miljontals dollar som lagts på kriget mot Irak med det sofistikerade krigsmaskineriet har USA inget grepp om konflikten som brutit ut på slagfälten i Irak sedan 2003. Hur ska då en obeväpnad och försvarslös minoritet utan tillgångar eller vapen kunna överleva under dessa förutsättningar?

Efter mer än fyra års medvetet riktade attacker mot den kristna befolkningen i Irak verkar det finnas en ”tillfällig vrede” till följd av mordet på en ärkebiskop. Men om och om igen har vi sett början av den ”tillfälliga vreden” som inte drivits fram hela vägen. Den 11 oktober 2006 halshöggs och lemlästades Fr. Paulos Eskandar, en syrisk ortodox präst. Det brottet borde ha varit tillräckligt för att fånga världens uppmärksamhet och föra med sig förändring i hur kristna i Irak behandlas.

Men hur länge kommer dessa orättfärdiga handlingar tillåtas att fortgå? Nu när ärkebiskop Rahho har begravts, kommer även han att blekna från minnet av andra som var före honom? Eller kommer den ”tillfälliga vreden” att fortsätta länge och högljutt nog för att goda människor i världen ska ta en mer aktiv roll i att rädda en nation från utrotning? Kommer president Bush ha mod nog att ta av sig skygglapparna eller kommer han fortsätta snubbla i mörkret till sin sista dag som president?

Med varje attack mot kristna i Irak ställer jag frågan ”Har vi nått bristningsgränsen? Kommer det någonsin en vändpunkt för assyrierna?” Jag finner oftast svaret när jag ser hur berättelserna tynar bort. Naturligtvis är mordet på ärkebiskop Rahho tragiskt, men det är inte på något sätt ett unikt fall och bör inte överskugga det systematiska mördandet av otaliga andra oskyldiga kristna i Irak.

I juni 2006 blev jag inbjuden till Capitol Hill att vittna framför den amerikanska regeringen, om förföljelsen av assyrier i Irak sedan 2003. Det fanns ett löfte om hopp i luften. Jag vittnade om den ”tillfälliga vreden” för medlemmar ur kongressen och mitt vittnesmål rörde bland annat ombudet Betty McCollum till tårar.

Den ”tillfälliga vreden” räckte tillräckligt länge för att få kongressmannen Christopher Smith att besöka Irak, möta kristna assyrier och för att överlämna min rapport till amerikanska tjänstemän i Irak. Jag har sen dess väntat på att han ska leva upp till löfte när han sa:

”Jag tackar dig för ditt kraftfulla vittnesmål. Jag vill att du ska veta att vi med ditt vittnesmål vill föra fram detta till vår egen regering och andra koalitionspartners, speciellt irakierna. Ditt vittnesmål kommer att användas, det lovar jag dig, för att försöka ställa saker till rätta.”

Men trots att de vidriga illdåden som begåtts mot kristna assyrier och mitt vittnesmål om dem i Washington så har det inte minskat våldsbrotten mot assyrier i Irak. Tvärtom, brutaliteten har ökat till en ostoppbar hysteri medan västvärlden fortsätter blunda. Löftet om hopp försvann.

Från 2003 till 2008 har 48 kyrkor attackerats, bombats, bränts och förstörts. I januari 2008 utfördes sju koordinerade attacker mot kyrkor och kloster. Assyriska barn, munkar och nunnor halshuggna och styckade, assyrier kidnappade, hållna mot lösensummor och mördade. Unga assyriska pojkar korsfästa; kvinnor och unga flickor våldtagna, Assyriska män och pojkar torterade och spädbarn brända till döds. Assyrier har hotats och skrämts. Mark och egendom har konfiskerats. Företag har förstörts. Påtvingad migration från Irak som vid en punkt räknades till 2,000 assyrier varje dag. Muslimer som levererar hot om att konvertera till islam eller dö. Assyrierna i Irak, den här lilla nationen har fortsatt leva fridfullt, tålmodigt och tolerant. De har blivit vittnen till sitt egna förfall genom en etnisk rensning med USA:s och koalitionens fulla vetskap, som blir tysta medhjälpare till de här brotten.

Dagens assyriska folkmord påminner mycket om det assyriska folkmordet mellan 1914-1918 i Ottomanska riket och nordvästra Iran där två tredjedelar av den nationen utrotades och även då fanns det gott om tysta medhjälpare till dessa brott.

Sen befrielsen av Irak har hundratusentals assyrier som tidigare var produktiva medborgare av samhället i sitt hemland Irak nu blivit flyktingar, strandsatta och övergivna i Syrien, Libanon och Jordanien. Tidigare drev de företag, hade hem, samhällen, skolor och kyrkor. Idag lever de i total fattigdom, övergivna utan hopp medan de möter avvisning från länderna de befinner sig i.

Kongressmannen Donald Paynes kommentar till mig den 30 juni 2006 löd: ”Ibland snurrar rättvisans kugghjul sakta.” I assyriernas fall verkar det som att rättvisans hjul stannat helt och hållet.

I juni 2007, ett år efter mitt vittnesmål, godkände den amerikanska kongressen 10 miljoner dollar som skulle gå till hjälpandet av minoriteterna i norra Irak, nämligen de kristna assyrierna. Jämfört med förstörelsen som USA:s invasion orsakat assyrierna i Irak så är detta ett enkelt plåster som ska försöka täcka upp ett mycket djupare, mer allvarligt problem.

Budskapet om “Försvinn eller dö” som regelbundet lämnas till assyrierna i Irak av muslimerna är en daglig påminnelse om instabiliteten som USA har skapat för den kristna nationen. Om inte en omedelbar plan sätts i verket för att etablera en assyrisk administrerad region i Irak med polisstöd, så kommer den här forna civilisationen tveklöst försvinna.

Bara faktumet att USA, ett kristet land, attackerade Irak sågs det som en attack mot islam. De kristna assyrierna och andra religiösa benämningar har sen dess blivit måltavlor för vedergällning mot de västerländska kristna invaderarna. USA:s ovilja att hjälpa de kristna minoriteterna i Irak kanske bottnar i det enkla faktumet att muslimska irakier skulle se det som att USA ”hjälper en av dem”. Kan detta vara en av anledningarna till varför den amerikanska regeringen väljer att inte hantera den här pinsamma katastrofen?

De kristna i Irak startade inte kriget i Irak. Idag står de i skottlinjen medan USA fortsätter undvika de mänskliga tragedierna av folkmordet som de är direkt ansvariga för sen president Bush beordrade de första attackerna mot Irak. Deras handlingar är inget annat än oansvariga. Varför ska assyrierna betala priset för det här kriget med så många förluster?

Som en amerikansk medborgare och som assyrier är jag rasande över hjärtlösheten av min regering för situationen de försatt min assyriska nation i. Innan de vill fortsätta bete sig som om det inte finns något problem och innan de tvättar sina händer rena från det totala kaoset de har skapat i mellanöstern så måste de träna och beväpna de kristna assyrierna så att de kan stå emot och slåss mot de dagliga attackerna. Det är även mycket viktigt att USA och den irakiska regeringen omedelbart hanterar den assyriska frågan på samma sätt som de gjorde för kurderna 1991, genom att skapa en ”assyrisk frizon”. Med hjälp av FN kan utvecklingen av den här regionen sakta börja och kanske kan assyrier till slut återigen bli en framgångsrik nation på egen hand, precis som kurderna.

* * *
French Publication:
23 Mars 2008
Publié sur ArmeNews

SEYFO - LE GÉNOCIDE CONTINUE :
« Décès d’un archevêque assyrien catholique en Irak »

Par Rosie Malek-Yonan
Traduction Louise Kiffer


L.A. (AINA) Alors qu’il sortait de la cathédrale du Saint Esprit de Mossoul, le 29 février 2008, des hommes armés ont enlevé l’Archevêque Mgr Paulos Faraj Rahho, tuant son chauffeur et ses deux gardes du corps. Douze jours plus tard, l’Archevêque enlevé a été trouvé mort, enterré dans une tombe peu profonde près de Mossoul.

La condamnation générale du meurtre de l’Archevêque âgé de 65 ans s’est répercutée dans le monde entier. Du Prince Hassan Bin Talal de Jordanie au Pape Benoît XVI, l’expression de l’indignation a été entendue. On ne manque pas de déclarations des divers groupes assyriens, chaldéens et syriaques, ni de personnalités et de journalistes. Différents groupes chrétiens de par le monde ont également prêté leurs voix pour soutenir les Chrétiens d’Irak. L’histoire du décès de l’archiprêtre Rahho qui s’est répandue ces deux dernières semaines atteste clairement de la fureur provoquée.

Le pape Benoît XVI a prononcé une requête urgente lors de son sermon de dimanche de cette semaine pour arrêter les massacres en Irak. Est-ce qu ’un appel abstrait à la paix en Irak va apporter un changement ? Est-ce qu’un cri du Pape "Assez de violence en Irak" va arrêter les brutalités. Ou est-ce que les paroles du Pontif vont s’évanouir dans l’oubli lors du sermon au Vatican de dimanche prochain ? Le Pape a déjà lancé de tels appels dans le passé, mais ils sont restés sans réponse.

Est-ce que le gouvernement US s’est inquiété suffisamment vite et activement du sort de l’Archevêque Rahho qui luttait pour sa vie aux mains des ravisseurs, lui qui avait précisé qu’il souffrait d’un problème cardiaque et dépendait d’un médicament pour sa survie, alors qu’il en était privé par ses ravisseurs ?

Manifestement, le scandale n’était pas suffisant pour inciter le gouvernement US à prendre des mesures immédiates alors que l’Archevêque était retenu pour une rançon.
Mais que se serait-il passé si un Américain, un Européen ou un Israélien avaient été enlevés pour rançon ? Le monde aurait-il réagi différemment ?

Seule et abandonnée, la nation chrétienne assyrienne déclinant rapidement en Irak est condamnée à se défendre elle-même alors qu’elle est soumise à une terreur quotidienne. Désarmée et isolée, cette petite nation ne peut pas lutter contre ce terrorisme extrême dont son peuple est la cible. Les minorités chrétiennes d’Irak ne peuvent même pas frapper leurs agresseurs en représailles. Ces attaques systématiques et violentes sont maintenant devenues un réel génocide contre les Assyriens, le peuple indigène d’Irak qui comprend les Chaldéens, les Syriaques, et tous les autres Chrétiens.

Malgré les millions de dollars investis dans la guerre d’Irak et leur machinerie guerrière sophistiquée, les US n’ont pas endigué le conflit qui a envahi les champs de bataille d’Irak depuis 2003. Comment donc une petite minorité sans armes et sans protection et sans fonds ni armements pourrait-elle espérer survivre dans de telles conditions ?

Après plus de quatre années d’attaques délibérées sur la population chrétienne d’Irak, il semble qu’il y ait "un scandale momentané" à propos du décès de l’Archevêque. Mais de temps en temps encore nous avons été témoins de l’émergence "d’un scandale momentané" qui échoue sur un coup de tête...

A chaque attaque sur les Chrétiens d’Irak, je demande : Est-ce que cela va être le point final pour les Assyriens ?
On jette une ombre sur le meurtre systématique et ciblé d’innombrables et autres innocents chrétiens en Irak.

En juin 2006, mon gouvernement américain, le même gouvernement qui a attaqué l’Irak, m’a invité à témoigner sur le Capitol Hill au sujet de la persécution des Assyriens en Irak depuis 2003. Il y avait une lueur d’espoir dans l’air. J’ai témoigné du "scandale momentané" de la part des membres du Comité du Congrès, du 109ème Congrès où j’avais été présente auparavant. Mon témoignage fit même verser des larmes à la Représentante Betty Mac Collum.

Le "scandale momentané" a duré assez longtemps pour que le membre du Congrès Christopher Smith visite l’Irak et rencontre les Chrétiens assyriens, y compris Pascal Warda, ancien ministre du gouvernement provisoire irakien, et remette mon rapport aux Officiels US en Irak.

Persuadée que c’était un homme de parole, j’ai depuis considéré C. Smith comme responsable de sa promesse sur le rapport lorsqu’il m’affirma : "Je vous remercie pour ce témoignage remarquable. Je veux juste que vous sachiez que vous avez précisé que personne ne réagissait, pour régler ce problème avec notre propre gouvernement et les autres partenaires de la coalition, spécialement les Irakiens. Votre témoignage sera utilisé. Je peux vous en assurer, et j’essaierai de rectifier les choses".

Mais malgré cela, même si les atrocités commises contre les Assyriens Chrétiens aient été portées à l’attention de Washington, et que mon rapport ait fait le tour du Congrès, lorsque Christopher Smith revint sur la "scène du crime" il n’arriva pas à réduire les violences perpétrées contre les Assyriens d’Irak. Au contraire, la brutalité monta en flèche dans une folie incessante tandis que l’Occident continuait à fermer les yeux. La promesse d’espoir s’évanouit.

De 2003 à 2008, 48 églises ont été attaquées, bombardées, incendiées et détruites. En janvier 2008, 7 attaques simultanées ont eu lieu envers des églises et des monastères, les enfants assyriens ont perdu leurs parents et le clergé assyrien ses prêtres et ses membres. Des Assyriens ont été enlevés pour une rançon, et assassinés. Des jeunes gens assyriens ont été crucifiés. Des femmes et des jeunes filles violées. Des hommes et des petits garçons assyriens ont été torturés ; des enfants brûlés vifs ; des Assyriens menacés. Les terres et propriétés confisquées. Les affaires anéanties. L’émigration forcée et l’exode à grande échelle hors d’Irak a atteint 2000 Assyriens par jour. Les Musulmans menaçaient : "convertissez-vous ou mourez !". L’islamisations forcée des Chrétiens assyriens avait lieu contre paiement d’une taxe, une pratique qui relève d’une ancienne pratique islamique. Malgré tous les crimes contre les Assyriens en Irak, cette petite nation a continué à rester pacifique, patiente et tolérante, témoin de sa propre disparition par un nettoyage ethnique des temps modernes, avec la pleine connaissance des Etats Unis et des Forces de coalition se rendant ainsi complices de ces crimes.

Aujourd’hui, le Génocide assyrien en Irak rappelle le génocide ottoman de 1914-1918, où en Turquie et au Nord-Ouest de l’Iran les deux tiers de cette nation furent exterminés. Les complices silencieux de ces crimes furent très nombreux....

Le message "partez ou mourez" délivré régulièrement aux Assyriens d’Irak par les Musulmans nous rappelle quotidiennement l’instabilité que les Etats Unis ont créée pour cette nation chrétienne. ..Cette ancienne civilisation va sans doute disparaître...

Le simple fait que lorsque les US, nation Chrétienne, ait attaqué l’Irak a été considéré comme une attaque contre l’lslam. Les Chrétiens assyriens d’Irak, ainsi que les autres religions diverses, sont devenus une cible contre les envahisseurs chrétiens de l’Occident. La réticence, de la part des US à sauver les minorités chrétiennes d’Irak peut provenir du simple fait que les Irakiens musulmans allaient considérer cela comme "l’US aide les siens". Est-ce là la raison pour laquelle le gouvernement US a choisi de ne pas s’occuper de ce désastre embarrassant ?

Ce ne sont pas les Chrétiens d’Irak qui ont commencé la guerre en Irak. Aujourd’hui, ils sont dans la ligne de feu, alors que l’US continue à esquiver la tragédie humaine du génocide dont elle fut directement responsable quand le Président Bush a ordonné en premier d’attaquer l’Irak.

Les actions du gouvernement US ne sont rien moins qu’irresponsables. Pourquoi les Assyriens devraient-ils payer le prix de cette guerre par tant de lourdes pertes ? Ces pertes ne seront jamais récupérées.

En tant que citoyenne américaine et assyrienne, je suis scandalisée par la dureté de mon gouvernement qui a mis ainsi dans le pétrin la nation assyrienne. Si l’intention de l’ US est de continuer à agir comme s’il n’avait pas remarqué ce problème, alors, avant de se laver complètement les mains pour le chaos qu’il a créé premièrement au Moyen Orient, il doit entraîner et bien armer les Chrétiens assyriens afin qu’ils puissent combattre et faire face aux attaques quotidiennes. Deuxièmement, il est impératif que les gouvernements US et irakien s’occupent immédiatement du problème assyrien de la même manière qu’ils se sont occupés des Kurdes en 1991, en établissant une "zone de sécurité assyrienne". Avec l’aide des Nations Unies, la prospérité de cette région pourra progressivement voir le jour, et peut-être que les Assyriens pourront de nouveau devenir une nation prospère par leur propre capacité, aussi bien que les Kurdes.

Le livre de Rosie-Malek Yonan "The Crimson Field" (le Champ Pourpre) porte sur les problèmes concernant les Assyriens, et insiste particulièrement sur le Génocide assyrien et les massacres des Assyriens d’aujourd’hui en Irak depuis l’invasion menée par les US en 2003. Le 30 Juin 2006, l’auteure a été invitée à témoigner sur le génocide et la persécution des Assyriens en Irak par les Kurdes et les Islamistes. Elle fait partie du Conseil du Centre Seyfo.

Merci à Rosie Malek-Yonan de nous avoir adressé ce texte.

 

Web Site: Rosie Malek-Yonan's THE CRIMSON FIELD



Want to review or comment on this article?
Click here to login!


Need a FREE Reader Membership?
Click here for your Membership!





The Crowded World of Solitude, volume 1, the collected stories by Albert Russo

WRITER'S DIGEST AWARD Judge's commentary: What I like most about this collection is its variety - there are stories set in Africa, stories for children, essays, science f..  
Featured BookAds by Silver
Gold and Platinum Members


The Path, Vol. 2 No. 2 by Mary Nickum

A literary magazine for the general reader...  
Featured BookAds by Silver
Gold and Platinum Members

Authors alphabetically: A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z

Featured Authors | New to AuthorsDen? | Add AuthorsDen to your Site
Share AD with your friends | Need Help? | About us


Problem with this page?   Report it to AuthorsDen
© AuthorsDen, Inc. All rights reserved.